Nu var det länge sen jag skrev och mycket har hänt..

Vi har nu flyttat och det känns verkligen toppen, trivs mycket bättre här och har det nära till vänner.. Sambon har haft semester och det har varit så skönt att få avlastning här hemma. Men..alltid finns det ett men... Hans semester är nu slut och min enorma trötthet har kommit tillbaka. Känner mig helt matt i hela kroppen och får verkligen kämpa för att orka ta hand om barnen. All energi är slut, så fort sambon kommer hem från jobbet så går jag och lägger mig, orkar ingenting annat.. Och igår hände något som abslout inte får hända, jag råkade somna till i soffan när jag var ensam hemma med barnen och vaknar av att min äldsta dotter skriker i panik. Jag flyger upp och in i köket där hon står vid spisplattan. Hon brände sin hand där, och det är mitt fel för jag somnade! Har sån ångest över det, så nu när jag är hemma med barnen själv vågar jag inte ens sätta mig i soffan längre, för tänk om det händer något liknande igen..

Kände att nu får det vara nog, jag orkar snart inte mer.. Så jag ringde ner till vårdcentralen och berättade hur jag mådde. Men hon jag pratade med tyckte att jag skulle avakta tills jag ska träffa läkaren nästa gång i augusti.. Hur fan tänker dom? Jag klarar inte av situationen längre och vet inte hur jag ska ta mig till..