Den senaste tiden har mitt humör gått upp och ner, och jag kännde att jag behöva komma bort ett tag. Så jag och sambon och två till åkte ner till Halmstad över en helg. På fredagen kännde jag hur jävla skönt det skulle va att få komma bort från barnen, krafterna var nere på noll. Vi åkte iväg och allt va jätte bra, tills fredag natten. Det blev ett missförstånd mellan mig och sambon och det slutade med bråk. Efter det fick jag panikångest, hade svårt att andas och tankarna snurrade. Tänkte för första gången i mitt liv en väldigt svart tanke, att ta mitt liv. Just då känndes det som om att det va det jag ville. Men som tur var kom sen sambon in och tröstade och vi blev sams igen. Kan inte förstå hur jag kunde tänka de tankarna då jag tycker att självmord är fegt. Funderar på om jag ska ringa min läkare och berätta eller skita i det? :/

Förutom den situationen har det varit kanon, har bara haft lite ångest över att vi åkte ifrån barnen men innerst inne så vet jag att det va det bästa. Jag behöver pauser från vardagslivet just nu för att orka med. Och under hela helgen så har jag saknat mina små älskade barn, och det känns väldigt bra att känna så. De är helt fantastiska och jag är så stolt över dom..