Nu var det länge sen jag skrev och mycket har hänt..

Vi har nu flyttat och det känns verkligen toppen, trivs mycket bättre här och har det nära till vänner.. Sambon har haft semester och det har varit så skönt att få avlastning här hemma. Men..alltid finns det ett men... Hans semester är nu slut och min enorma trötthet har kommit tillbaka. Känner mig helt matt i hela kroppen och får verkligen kämpa för att orka ta hand om barnen. All energi är slut, så fort sambon kommer hem från jobbet så går jag och lägger mig, orkar ingenting annat.. Och igår hände något som abslout inte får hända, jag råkade somna till i soffan när jag var ensam hemma med barnen och vaknar av att min äldsta dotter skriker i panik. Jag flyger upp och in i köket där hon står vid spisplattan. Hon brände sin hand där, och det är mitt fel för jag somnade! Har sån ångest över det, så nu när jag är hemma med barnen själv vågar jag inte ens sätta mig i soffan längre, för tänk om det händer något liknande igen..

Kände att nu får det vara nog, jag orkar snart inte mer.. Så jag ringde ner till vårdcentralen och berättade hur jag mådde. Men hon jag pratade med tyckte att jag skulle avakta tills jag ska träffa läkaren nästa gång i augusti.. Hur fan tänker dom? Jag klarar inte av situationen längre och vet inte hur jag ska ta mig till..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags blev det för mycket, båda barnen hade skrikit hela förmiddagen, jag var trött som en zombie som vanligt och kände hur orken va som bort blåst. Efter väldigt mycket gnäll så fick jag äntligen tyst på den äldsta, men den yngste vad båda arg o...

Idag ringde mamma och gjorde så jag fick en tid hos läkaren idag. Är ju jätte trött konstant och läkaren ville utesluta så att det inte är något annat "fel" på kroppen så fick även ta massa blod prov idag. 6 rör med blod, så får se om de hittar något...

När ska den här jävla tröttheten försvinna! Visst folk i min omgivning tror säkert att jag är pigg och glad men det är inte så svårt att spela en falsk fasad. Tänker väldigt ofta hur jag längtar att timmarna ska gå så jag kan gå lägga mig, får ångest...

Humöret går verkligen upp och ner, det är verkligen skit jobbigt.. För några dagar sedan fyllde dottern år och den dagen vill man ju vara glad och lyckig över. Men istället fick jag sån ångest, vad kommer det ifrån?? Jag har inte en aning, mådde verk...

Humöret går verkligen upp och ner hela tiden, försöker komma hemmifrån så mycket som möjligt för det är då jag mår som bäst. Blir stressad utav att vara här hemma, det är så mycket som måste göras innan flytten och just nu har jag ingen ork att ta ta...