Humöret går verkligen upp och ner, det är verkligen skit jobbigt.. För några dagar sedan fyllde dottern år och den dagen vill man ju vara glad och lyckig över. Men istället fick jag sån ångest, vad kommer det ifrån?? Jag har inte en aning, mådde verkligen skit dåligt.. Senare på kvällen höll jag på att få panik, blev jätte orolig och hade panik i hela kroppen, när ska detta sluta? Detta kommer och gå, har inte en aning om hur morgondagen blir, blir den bra eller dålig?

Oftast när vi är iväg eller när vi har besök så brukar det kännas bra, det kanske är för att man släpper alla tankarna och fokuserar sig på omgivningen..

Igår ringde även min psykolog jag går till, och puckot berättar att hon slutar nu. Varför har hon inte sagt det tidigare? Har ju gått hos henne genom bvc och än så länge fanns det ingen efterträdare.. Så nu måste jag ringa vårdcentralen och kommer istället få gå hos psykologen där.. Det känns verkligen skit, nu måste jag ringa ännu ett jobbigt samtal, träffa en ny psykolog och berätta hela historien och öppna mig för! Fan! Snart skiter jag i de där jävla pillrerna och skiter fulständigt i de där psykologerna.För allvarligtalat så känns allt helt knäppt. Jag sökte ju hjälp för att min situation med sonen var ohållbar, men nu är det ju bra mellan oss, istället har jag nu fått ångest, oroskänslor och ett humör som går upp och ner!Ett tag mådde jag riktigt dåligt och då hade jag till och med tankar om att ta mitt liv.

Men om någon vecka så flytter vi och då hoppas jag att livet får en ny vändning, en ny start!

Humöret går verkligen upp och ner hela tiden, försöker komma hemmifrån så mycket som möjligt för det är då jag mår som bäst. Blir stressad utav att vara här hemma, det är så mycket som måste göras innan flytten och just nu har jag ingen ork att ta tag i det. När vi är iväg så slipper jag se det, och jag slipper bli stressad. Det blir mycket enklare att koppla av och få tankarna på annat..  Men om en månad så flyttar vi, och både jag och sambon ser detta som en ny start.. :)