Den senaste tiden har mitt humör gått upp och ner, och jag kännde att jag behöva komma bort ett tag. Så jag och sambon och två till åkte ner till Halmstad över en helg. På fredagen kännde jag hur jävla skönt det skulle va att få komma bort från barnen, krafterna var nere på noll. Vi åkte iväg och allt va jätte bra, tills fredag natten. Det blev ett missförstånd mellan mig och sambon och det slutade med bråk. Efter det fick jag panikångest, hade svårt att andas och tankarna snurrade. Tänkte för första gången i mitt liv en väldigt svart tanke, att ta mitt liv. Just då känndes det som om att det va det jag ville. Men som tur var kom sen sambon in och tröstade och vi blev sams igen. Kan inte förstå hur jag kunde tänka de tankarna då jag tycker att självmord är fegt. Funderar på om jag ska ringa min läkare och berätta eller skita i det? :/

Förutom den situationen har det varit kanon, har bara haft lite ångest över att vi åkte ifrån barnen men innerst inne så vet jag att det va det bästa. Jag behöver pauser från vardagslivet just nu för att orka med. Och under hela helgen så har jag saknat mina små älskade barn, och det känns väldigt bra att känna så. De är helt fantastiska och jag är så stolt över dom..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags blev det för mycket, båda barnen hade skrikit hela förmiddagen, jag var trött som en zombie som vanligt och kände hur orken va som bort blåst. Efter väldigt mycket gnäll så fick jag äntligen tyst på den äldsta, men den yngste vad båda arg o...

Idag ringde mamma och gjorde så jag fick en tid hos läkaren idag. Är ju jätte trött konstant och läkaren ville utesluta så att det inte är något annat "fel" på kroppen så fick även ta massa blod prov idag. 6 rör med blod, så får se om de hittar något...

När ska den här jävla tröttheten försvinna! Visst folk i min omgivning tror säkert att jag är pigg och glad men det är inte så svårt att spela en falsk fasad. Tänker väldigt ofta hur jag längtar att timmarna ska gå så jag kan gå lägga mig, får ångest...

Nu var det länge sen jag skrev och mycket har hänt.. Vi har nu flyttat och det känns verkligen toppen, trivs mycket bättre här och har det nära till vänner.. Sambon har haft semester och det har varit så skönt att få avlastning här hemma. Men..allt...

Humöret går verkligen upp och ner, det är verkligen skit jobbigt.. För några dagar sedan fyllde dottern år och den dagen vill man ju vara glad och lyckig över. Men istället fick jag sån ångest, vad kommer det ifrån?? Jag har inte en aning, mådde verk...