Det börjar kännas bättre nu, äntligen. Idag har jag inte kännt samma panik i kroppen som jag tidigare har upplevt vilket känns jätte skönt. Hoppas att den känslan håller sig borta för gott. Fast jag har fortfarande svårt att känna glädje över sonen, men jag är övertygad om att inom en snart framtid kommer jag både känna glädje och kärlek för sonen. Jag hoppas i alla fall på det.

Idag har det känner jag mig lite bättre, hoppas att det vänder nu :)

Känner mig helt tom, inga känslor verken positiva eller negativa. Har inte lust att göra någonting, och på lördag är det påsk, men orkar inte bry mig. Idag har det ändå varit en rätt så bra dag, sonen har varit nöjd nästan hela dagen och det har flytit på bra här hemma. Varför kan jag inte känna någon glädje över det för? Jag försöker tänka positivt men det går inte tvinga sig själv att må bra, antingen mår man bra eller så gör man det inte. 

Dagen har börjat jätte bra, på morgonen låg hela familjen i sängen och gosade, så mysigt. Och än så länge har det inte varit något gnäll från sonen vilket känns jätte bra. Hoppas att dagen fortsätter att vara lika positiv. 

Hoppas att mitt humör vänder snart, allt känns verkligen skit just nu, har inte lust med någonting. Har inte ens varit sugen på att gå ut idag trots det fina vädret? Vad är det som händer med mig? Ska man verkligen behöva må så här dåligt när man börjar med tabletterna?

Idag har jag inte haft en enda bra stund med sonen, alltså en riktig skit dag. Fast att han satt och skrattade tillsammans med sin syster innan idag så kände jag ingen glädje alls. Allt är grått, och jag vill bara gräva ner mig någonstans och sedan komma tillbaka till verkligheten när jag känner mig bra igen..

Fick ju en uppgift utav psykologen och det va att srkiva upp minst en bra stund som jag har haft med min son varje dag tills vi ska ses nästa gång. Idag har inte varit en bra dag, men vid ett tillfälle så fick han mig att skratta. Han satt i sin gunga och försökte äta upp den, såg jätte roligt ut. Då blev jag glad, så jag har skrivit ner det i mina anteckningar som jag ska gå tillbaka till när jag har det jobbigt, så jag får positiva tankar. Hoppas att det kommer hjälpa mig.

Nu är det bara imorgon med som sambon jobbar och på torsdag blir han lång ledig!! Ska bli så skönt, behöver verkligen det nu när jag är i det här svarta hålet..

Jag har misslyckat, så känner jag ofta. Mitt mål här i livet är att jag skulle bli en bra mamma. Men just nu känns det som jag har misslyckat! En bra mamma glädjs åt sina barn, älskar dom och vill tillbringa all tid i världen med dom. Men så känner inte jag. Jag hoppas att det snart vänder, för jag vill absolut inte känna så här.

Idag var det tredje gången psykologen kom hit, hon är verkligen kanon. Känns bra att vi klickar med varrandra, vi verkar förstå varandra bra och man känner verkligen att hon förstår mig när jag berättar hur jag känner och mår. Fick en liten läxa utav henne tills nästa gång vi ska ses, och det är att skriva ner minst en bra stund jag har haft med min son under dagen. Alltså ett ögonblick som jag kan gå tillbaka till för att inte se allt i grått hela tiden, för det finns ju faktiskt bra stunder också. Fast det är lätt att glömma bort där man är nere.

Så dagens bästa ögonblick med min son idag var...... Kommer faktiskt inte på någonting, det har varit en skit dag. Så jag börjar med det imorgon istället.

Sen så ville psykologen att jag ska tänka att jag är en bra mamma, vilket är jätte svårt! För just nu känner jag mig inte som en bra mamma. Man kanske ska testa att ställa sig framför speglen varje morgon och säga att man är en bra mamma, tror ni det kan funka?