-det krävs visst inte mycket för att man ska vara nere på botten igen, båda ungarna har varit jätte gnälliga idag och jag känner mig helt slut i kroppen. Förstår inte att jag kan vara så trött? Igår somnade jag 20,30 och idag har jag sovit lunch med båda ungarna ändå har jag inte krafter kvar känns det som.

& jag och sambon har bråkat och allt känns bara fel. Han har börjat bete sig annorlunda sedan jag började må bättre, och jag förstår inte varför? Känner mig inte lika älskad längre.. Berättade igår för honom hur jag kännde så vi får se vad som händer.

Fuckoff!

 

Mig

16 april 2012 19:25

Hej! Vill bara säga att jag känner igen mig, jätteväl! Jag hade det precis som du hade det, det mest slitsamma månaderna var det första 3-4. Sen slapp jag ångesten (vilket var det mest förlamande för mig. Var som ett monster som besatt min kropp) Sedan blev det "bättre" men inte riktigt bra. Dagarna var gråa och inget lockade. Jag ville bara sova bort allt... Ville vakna och ha mitt "riktiga" liv tillbaka (utan barn)... Hemska tanke! Sen TVÅ år senare så bestämde jag mig för att prata med min doktor. Och fick citalopram utskrivet. Det är det bästa jag gjort, var till helvetet och vände de första två-tre veckorna av behandlingen men sedan kom det sakta tillbaka... Livet... Orken... Lusten!! Jag vet vilken väg du vandrar, och hur djävligt det är. Och även om man inte ser det själv så... Det blir bättre! Min vånda ligger nu i tanken att skaffa syskon, är så rädd att det kommer tillbaka.
Kämpa på, en dag i taget!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags blev det för mycket, båda barnen hade skrikit hela förmiddagen, jag var trött som en zombie som vanligt och kände hur orken va som bort blåst. Efter väldigt mycket gnäll så fick jag äntligen tyst på den äldsta, men den yngste vad båda arg o...

Idag ringde mamma och gjorde så jag fick en tid hos läkaren idag. Är ju jätte trött konstant och läkaren ville utesluta så att det inte är något annat "fel" på kroppen så fick även ta massa blod prov idag. 6 rör med blod, så får se om de hittar något...

När ska den här jävla tröttheten försvinna! Visst folk i min omgivning tror säkert att jag är pigg och glad men det är inte så svårt att spela en falsk fasad. Tänker väldigt ofta hur jag längtar att timmarna ska gå så jag kan gå lägga mig, får ångest...

Nu var det länge sen jag skrev och mycket har hänt.. Vi har nu flyttat och det känns verkligen toppen, trivs mycket bättre här och har det nära till vänner.. Sambon har haft semester och det har varit så skönt att få avlastning här hemma. Men..allt...

Humöret går verkligen upp och ner, det är verkligen skit jobbigt.. För några dagar sedan fyllde dottern år och den dagen vill man ju vara glad och lyckig över. Men istället fick jag sån ångest, vad kommer det ifrån?? Jag har inte en aning, mådde verk...