Det är inte konstigt att jag fick en förlossningsdepp, de senaste två åren har det hänt så mycket i mitt liv och krafterna tog helt enkelt slut. Allt började med efter jag blev gravid med min dotter, när jag var i vecka 31 så blev jag inlagd på sjukhus på grund utav prematura sammandragningar. När jag blev inlagd den gången så flög alla tankar genom huvudet, man fattade ingenting. Vad kommer hända, kommer jag inte gå hela graviditeten? Tiden där var tuff och jag hade inte en aning om hur länge till min dotter skulle kunna vara kvar i magen. Men efter att ha försökt gjort allt för att förhindra en förlossning så gick det inte längre att stoppa, så i vecka 33+2 så föddes min dotter. Jag fick aldrig uppleva den mysiga stunden man har med sitt barn efter en förlossning, och det känns hemskt. Alla säger att det är så underbart och det är något jag också skulle vilja uppleva. Vi fick ligga inne på neonatal avdelningen med henne i ca 2 veckor innan vi fick åka hem. Och jag tyckte att allt var så jobbigt, att se sitt barn ligga inne på sjukhus är hemskt, men det jag upplevde som hemskt då tycker jag inte är någonting längre. För den andra graviditeten blev en mardröm!

..Nu vaknar sonen så hinne inte skriva mer just nu...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags blev det för mycket, båda barnen hade skrikit hela förmiddagen, jag var trött som en zombie som vanligt och kände hur orken va som bort blåst. Efter väldigt mycket gnäll så fick jag äntligen tyst på den äldsta, men den yngste vad båda arg o...

Idag ringde mamma och gjorde så jag fick en tid hos läkaren idag. Är ju jätte trött konstant och läkaren ville utesluta så att det inte är något annat "fel" på kroppen så fick även ta massa blod prov idag. 6 rör med blod, så får se om de hittar något...

När ska den här jävla tröttheten försvinna! Visst folk i min omgivning tror säkert att jag är pigg och glad men det är inte så svårt att spela en falsk fasad. Tänker väldigt ofta hur jag längtar att timmarna ska gå så jag kan gå lägga mig, får ångest...

Nu var det länge sen jag skrev och mycket har hänt.. Vi har nu flyttat och det känns verkligen toppen, trivs mycket bättre här och har det nära till vänner.. Sambon har haft semester och det har varit så skönt att få avlastning här hemma. Men..allt...

Humöret går verkligen upp och ner, det är verkligen skit jobbigt.. För några dagar sedan fyllde dottern år och den dagen vill man ju vara glad och lyckig över. Men istället fick jag sån ångest, vad kommer det ifrån?? Jag har inte en aning, mådde verk...